Who´s the biggest looser?

Det blev bistert på flera sätt under gårdagens karpfiske, något jag kommer till senare. Jag var framme vid 8 - tiden på morgonen och gick en runda för att kolla läget, men hamnade så småningom på Udden/gamla badplatsen, var jag tidigare hade fått fisk på 5 meters djup.

Det hela var sig likt, förutom räcket i vattenkanten, som ska se till att badnymferna på 70 + kan ta sig i land, ja och sen, som jag skrev igår, visst var det vit av lappmögel.

Jag skrev också att Mistrals Tuttiboilies skulle hamna i cykelkorgen och här har vi den väldoftande påsen, som gjorde att flera vände sig om efter mig under färden till sjön, någon undrade till och med vad jag hade under armarna!

Jag kunde ha haft både Coconut Ice eller Pear Jargonelle, men det var vanligt manligt svett efter cykelturen. Värre är det på sommaren var man kommer med en bag Kriller eller SLR och halva stadens hundar försöker följa efter en och ägarna har ett rent helvete att hålla styr på jyckarna!

Väl framme på Udden, rasslade det bara till i grejerna och båda spöna stod klara och riggarna befann sig på rätt plats, där jag tidigare hade fått fisk.

Vädret var några minusgrader och vinden låg på från NV med trevliga vindar upp till 12 meter per sekund i byarna. Bra kläder, varmt kaffe, en cigg och jag myste, nu fattades bara karpen som skulle förgylla dagen.

Baitwise blev det Tuttis för hela slanten och jag testade den för mig, nya Coconut Slime och min gamla Pear Jargonelle E.A, som är blandat med Tutti - frutti flavour i 50/50, en mix som inte går av för hackor i kallt vatten.

På grund av braxen använder jag större beten som dessa 2 x 15 mm Tuttis och min gamla crumb fick sig en ansiktslyftning med Mistrals Coconut Groundbait och det doftade härligt av Kokos och sötma, samt den klassiska Tuttidoften, Perfa!

 

Jag hade beställt bord nummer 4 på Udden och behövde alltså inte ens ta med mig stolen, en sittdyna, en carryall och min baitbag, det fick enkelt rum på cykeln! Men vart tog kyparen vägen med min Pizza? Svar nej Bengt! Du får inte köpa min Carpbike!

Ni ser isen i bakgrunden, det var inte varmt under natten eller på morgonen, men sola kom och värmde upp min gamla kropp och det var riktigt trevligt att vara ute igår tills ...

... fyra av dessa dök upp! Okay, jag fick redan på mina hookholds som var bra och finns det slemproppar på plats, så är oftast karpen inte långt borta.

Så jag vevade in en slempropp varje halvtimma och var lycklig och slemmig som få, men varför fanns dem här nu och inte dem två föregående helgerna?

Skitsamma, det var liv och rörelse och dessa fyra småbraxar togs hem, för att senare bli ett skrovmål för gäddorna, lagom size för att drifta eller fiska på bottnen eller hänga ner under isen senare.

Plötsligt lägger dessa störande objekt av med att pilla på mina beten och jag kom in i den där bubblan, var jag misstänkte att snart skulle det komma ett take från en karp och det kom vill jag lova med buller och bång!

Klockan hann bli 11.10 och först droppade min hangers och sen gick det fort och jag var på spöet direkt och kände styrkan hela vägen ner mot Hemmet. Jag fick stopp på karpen, som nu gick ut i sjön och jag tänkte på slutfasen av fighten inne på badplatsen och bojen som ligger där.

Fisken var stark och den gav inte upp i första taget och den kom närmre med tiden, men helt plötsligt bara släpper den och jag blev så tom, så jävla förbannat tom!

Ni vet vad jag menar, fy fan den känslan är inte rolig och jag ville så gärna ha haft den fisken på mattan och haft den fina bilden med snön och allt, men den var borta och det kommer att svida länge ...

Här läggs spöet ut igen och jag är inte på bra humör och det tar en bra stund innan, man kan dra fram något positivt att tänka på i dessa lägen.

Jag kollade riggen, den var perfekt, alla braxarna hade varit krokade perfekt, men inte denna karp, som jag misstänker var en av sjöns större fjällkarpar med tanke på kraften och den först långa rusningen.

Det hela handlar om hur fisken tar betet, dem äter på olika sätt, om dem är ensamma eller flera och jag tror att denna var ensam och kunde äta och klura ut mina riggar i lugn och ro.

Hade det funnits flera karpar på platsen, då hade den ätit lite mera frekvent och tagit in betet hårdare i konkurrensen mellan fiskarna, vilket oftast leder till ett bättre hookhold.

Jag kollade läget i närområdet medans the loss sved både här och där och jag kom fram till, att jag hade i alla fall tur med vädret om det nu var något effektivt plåster på mitt numera stora sår.

Vad var det för karp och varför händer det inte i junimånad, var man sväljer detta lite snabbare? Kunde jag inte ha fått sitta där i solen och snön med en stor fin fjällis och fått fotohjälp?

Nej, det skulle inte få hända, men det kommer att hända, jag är inte den som ger upp och det kommer flera tillfällen under min kvarvarande livstid! Min husläkare sade till mig en gång dessa ord: - Ja, herr Rasmussen, det är bara att inse fakta, bäst före datum är passerat!

 - Hur gammal är du själv frågade jag? Ock med orden: - Ja, då ska vi se, varvid han skrev vidare i receptet och samtalsämnet gled ut genom det öppna fönstret. Nog f.. är man ingen ungdom längre, men det kommer flera tillfällen för att lyckas med en stor fjällkarp i sol och snö!

Vesan, platsen vid inloppet i sjön var kört med högt vatten och is en bra bit ut och att komma ut på ön till kanalen och andra öppna ställen, var eller är nog förbundet med livsfara, så detta kan man glömma på ett bra tag.

Jag fiskar vidare till 15 - tiden och har inget mera på spöna, tills jag ska veva in och det sitter en femte slempropp på högre spö, inte ett bleep från den, inget och jag inser att jag har metat gädda med livebait ett antal timmar - Great fun!

Jag har mina linor i spolarnas klipps inför morgondagens fiske, men jag var nere utan grejer och tittade i morse och det är slut på ett tag, det fanns en tunn is som gör det omöjligt att fiska, om inte vinden som ska vända bryter upp isen.

Så såg min lördag ut, vad gjorde du? Jag såg inga andra och jag misstänker att jag var ute ensam i min region, vilket är lite tråkigt, vinterfisket har sin charm.

En charm, som jag hade enormt svårt för att hitta efter att jag hade tappat fisken och det där med bäst före datum, det kan min kvacksalvare stoppa upp i Mumindalen, jag kommer tillbaka med friskt mod.

Var det mån årets sista karpfiske? Jag hoppas inte det! Var det Halftail, som var framme på mina orange Tuttis?

Hon hade i så fall varit en skönhet i solen och snön med sin maghonybruna välsvarvade kropp. Många frågor och jag har inget svar, men jag kommer tillbaka, ska bara svälja ner denna blankning först.