Kylslaget stalkingfiske.

Det blev helt klart ett bättre resultat den gångna helgen, än jag hade räknat med och med 5 landade karpar, så får man nog vara nöjd med fisket. Vädret var inte det bästa med kalla och ganska hårda vindar och ganska kylslaget, med andra ord inte det optimala för stalkingfiske.

Tiden var också knapp för min del, då jag låg efter med trädgården bland annat, men jag fick ändå till några timmars fiske under lördagen och söndagsmorgonen och det räckte för att stilla mina begär och få några karpar på mattan.

När jag kom fram i Joelskogen träffade jag Staffan, som hade varit runt sjön och mäskat upp sig en plats, vi bytte några ord och jag satte mig framför de tre små stugorna och lade ut lite doggy på ytan längs denna sträcka. En fisk kom upp en bra bit ut och den krokade sig mot min floatbubble, en lite spegelkarp, som jag trodde var ensam.

Jag satt kvar en stund, men inget mer visade sig, tills jag hade fått grejerna på cykeln och kommit 20 meter på gångstigen, jag var på väg mot bilbron och skulle alltså komma tillbaka hit igen senare. 

Jag såg Halftail tillsammans med en gräskarp nere vid bilbron och mitt bröd kom fram, sakta vevades bubblan på plats och inget hade skrämts, de stod kvar, sida vid sida.

Jag ska göra historien kort, det gick åt helvete! Gräskarpen tar min brödbit och jag krokar fisken och kampen är hård och brutal länge, men kroken släpper sitt fäste och denna fisk är borta. Jag vet varför! 

Dessa floatbubbles har en rubbersleeve som ska hålla fast lekandet, så det hela är semifixed och bubblan tar upp det mesta av krokningen och kroken fick inte sitt rätta fäste. Hade jag fiskat det hela glidande hade fisken blivit krokat rätt och troligen varit min. 

Shit happens, men nu vet ni detta! Dessa bubbles är gjorda så karpen krokar sig mot den vattenfyllda kroppen och det funkar inte mot en gräskarp, som har en hård och benig mun.

Med mina små öron hängandes nere i cykelkedjan, var jag tillbaka Joelskogen och jag fick en spegel på ca 4 kilo som plåster på såret, ett sår som fortfarande blöder ganska kraftigt och nu gick min väg mot Vesan eller inloppsviken, min dag skulle inte sluta så här snopet.

Inloppsviken.

Väl framme stökade jag lite med grejerna, det gör inget, här finns alltid karp och det var bara att invänta den första som skulle komma upp till ytan.

Platsen var röjd av någon som hade kunna ha haft 10 spö ute och det gillar jag inte och det var fullt av mask - och maggotburkar, så mina tankar gick till matfiskare.

Första karpen uppe på ytan.

Nåväl, jag hann ta mig en mugg kaffe och en cigg och sen såg jag och hörde första sörplet under buskarna och första karpen var på gång,  jag gav den lite extra doggy och fick fram min 10 fotare och var klar.

Gamla Bettan.

Här inne i den lilla viken är det gamla Bettan, mitt stalker stealth som får vara mitt vapen och hon har alltid sin gamla trotjänare med sig, en gammal Shimano 3500 Aero GT som dagen till ära, var fyllt med Strike Wire Pred8or braid.

Vila efter tre karpar.

Mitt Free Spirit spö fick sig lite välförtjänt vila mot dem gamla vasstråna, det går inte särskilt bra med längre spö här i viken. Det skulle visa sig komma ytterligare en karp fram och med två fiskar framför mig var det lätt och igen var det en liten spegel som fick syna mattan och den andra höll sig borta.

Fisken släpptes och kaffe kom fram igen under tiden jag spanade efter den andra fisken, mitt i detta fick jag se lite bubblor komma upp lite till höger och jag fixade till spöet med ett flöte och en stor bit Flake, inget hagel, brödet skulle vara mitt ankare.

Float and Flake.

Tacklet, ett flöte av penselskaft monterad endast i botten med en sleeve och betet var en stor bit inkråm, som täckte min Gardner Talon tip och efter lite lodning stod flötet perfekt med 1 cm röd färg synlig över ytan.

Lite småfisk var framme och pillade på brödklumpen, men de kunde inte flytta den och ge mig några falska napp. Efter en stund blev det lugnt och de små bubblorna kom närmre flötet, som nu började vika lite på sig, var det karp?

Tinca tinca. Kul inslag, men inte vad jag ville fånga.

Lyftet av flötet kom och det lade sig och började vandra och jag satte kroken i en Sutare och det var nog slutet på föreställningen i inloppsviken för denna kväll.

Tidigare hade jag smugit in i Mudhole och lagt ut två stora pouches med floaters och kanske skulle det finnas en karp eller två därinne?

Kyligt väder, med moln och hård vind.

Jag satt kvar ett tag, men vinden ökade och likaså molnen och det blev ganska ruggigt att sitta där och jag förstod snabbt att den sista karpen, nu redan var i andra änden av sjön efter mina två drabbningar med fisk.

Innan jag lämnade inloppsviken lade jag ut 50 - 60 Krillerboilies och planen var att komma ner tidigt på söndagsmorgonen med två spö.

Kanalen till succé.

Från min placering av hinken kunde jag hålla ett öga på vad som föregick inne i Mudhole och de rörelser jag såg genom den glesa torra vass, måste komma från karp, de var lite väl kraftiga för att komma från annan fisk och jag smög in ditt.

Det var totalt igenväxt och jag fick försiktigt fixa till platsen lite, för att överhuvudtaget få plats med min hink, som är min stol och det skulle bli en tuff uppgift att eventuellt landa en fisk med allt som fanns framför mig, men ett bättre test av nya braiden från CWC, det fanns inte, så jag gav mig på detta.

Dog Biscuit från Enterprise Tackle, de sviker aldrig!

Jag såg rörelser inne bakom några grenar och efter kanske 30 minuter såg jag en karp försiktigt ta en doggy och saken var klar, den skulle upp och jag monterade en av Enterprise Tackles stora Dog Biscuits på kroken.

Jag tar bort blyhaglet som sitter i dessa fakebaits, då vänder krokens tyngd ner betet och fisken krokas i underkäken, något annat håller inte på dessa ställen.

Jag monterar bete som visar på bilden och drar in krokens öglan en bit in i betet och det hela fixerar kroken, så denna håller sig rakt och inte kan vrida sig i sidled.

Bakom grenarna i bildens mitt togs karpen.

Karpen var troligen ensam på platsen och den ville inte komma ut från sitt gömsle bakom grenarna, som du ser mitt i bilden och efter en lång väntan gav jag upp och lade linan över båda grenarna och kunde på så vis ha betet på ytan och ingen lina på vattenytan och det gick den på.

Jag vet inte om karpen krokade sig själv eller om jag krokade den, det gick så fort och det var en strid utan dess like. En gren släppte och en gren sågades av och karpen simmade rakt emot mig med grenen hängandes kvar på linan och i samma ögonblick, jag fick kontakt med karpen och den pressade sig tillbaka vart den kom från, så flög grenen av linan och hamnade i vassen bakom mig!

Drillningen blev tuff och landningen med håven bland vass, grenar och annat bråte, blev svår, men det gick och den blev min till syvende och sist, den fjärde fisken för dagen och jag ville ha ett bra kort på denna fisk, som ett minne från kvällen.

Tack för hjälpen grabbar!

Tre grabbar fiskade på Udden och jag fick hjälp med ett par bilder och jag bugar och tackar för detta.

Karpen, en hane med mjölke, fick sin frihet och jag gick tillbaka och satte mig en stund, men det fanns inte mera att hämta ur sjön denna kväll.

CWC´s Strike Wire Pred8or braid är inte vilken lina som helst! En perfekt partner för extrema förhållanden och fiske!

Jag ska även passa på att tacka CWC och Trumman för vår lilla deal med dessa extrema braids och jag vet i fanken om jag hade landat karpen utan denna lina på rullen?

Det är häpnadsväckande att dessa linor bara håller med tanke på vart fisken tog mitt bete och hur det såg ut framför mig vid håven. Stort tack till alla på CWC och en extra kram till Trumman!

Jag hade ett par timmar över till fiske på söndagsmorgonen och med två Wychwood Agitators och håven, samt de andra tillbehören, så tog jag bakvägen ner till inloppsviken, ville inte väcka grabbarna på Udden med en skramlande cykel och snart stod dessa två spö på sina sticks och mina Krillerboilies hade fått på sig lite Kriller pasta.

10 hela och 20 stycken delade boilies, direkt ur påsen lades sprid runt mina krokbeten och kaffet kom fram, klockan var 03,25 när jag intog första ciggen och man kunde svagt ana att dagen skulle bli fin, det syntes över Linneahemmets tak.

Jag var förväntansfull och lite anspänd och hoppades på en karp, som skulle visa mig vad dessa 10,6 fots spö med sin 3 ½ lb testkurva går för. Det var tuffa saker som stod 30 cm från mig, Shimanorullarna, gamla som gatan, men går som klockor, de var fyllda med Gardners GT 80 + i 0,40 mm och kroken var också ett snäpp värre, nämligen Kordas Kurv Shanks i storlek 6 och så dessa röda fiskstinkande beten och pastan, det skulle bli spännande.

Fjällkarp på 9980 gram från inloppsviken.

Grabbarna på Udden sov gott tror jag, de hade börjat sitt fiske nere vid just bilbron och får en karp där runt 10 kilo och det var inte Jaffa, för den hade de landat på Udden, med en vikt nära 9 kilo och jag satt med andra kaffemuggen i handen och konstaterade att de växer till sig lite nu i sjön och det är jo glädjande.

Jag rivs ur mina tankar, klockan är har passrad 4 och de blåa skenet från Signaturelarmet blinkar, ett bleep, sen ett till och min hangers ramlar ner, jag hinner inte ens tänka förban.... braxar och sen rivs linan av rullen. Det blir tvärstopp och sen böjs spöet ner, men bara en bit och fisken stoppas med sidopress i sitt försök att komma ut och runt busken.

Det blir lite fram och tillbaka inne framför håven, men Agitatorspöet håller precis vad som jag trodde, en super fin aktion, bra drillningsegenskaper och en ryggrad som måste kännas!

De är grymma dessa spöfisken har inte en suck av chans och dras i håven och den känns bra när jag lyfter upp den till mattan.

Min första tanke i skummet är Halftail, men glädjande nog är det inte henne, utan en fjällkarp som jag tog för två år sedan på 7,9 kilo och nu har den lagt på sig två kilo till och väger 9,980 kilo och det är en härlig känsla som infinner sig. Sjön börjar få flera karpar som kryper närmre 8 - 10 kilo och det är roligt.

Jag drar några bilder på mattan och med självutlösaren, jag vill inte väcka lägret på Udden och efter ytterligare två timmars, som bara resulterar i två braxen, så är jag hemma igen, håven och mattan hängdes på tork och jag satte igång med det sista i trädgården och nu är den på rätt köl igen, men såret efter gräskarpen, det blöder fortfarande ...