Len Head, min stora inspirationskälla!

Jag började jaga stor Sutare tillsammans med Dan Dellerfjord och andra medlemmar i Nybro Fiskeklubb redan 1983, vi lade karpfisket lite på hyllan och satsade på olika specimenfiskar som många vet och det gick jo bra. Svårigheten var att hitta vatten med grov fisk, men vi lyckades även med detta och många av dessa vatten står sig än i dag, fast nya har dykt upp.

Vi har blivit kallt pionärer och förebilder och det känns mysig och det är även roligt att ha kunnat inspirera andra till att börja fiska, med allt vad det innebär och som sagt nya vatten dyker upp. Det har skrivits spaltkilometer om vårt fiske sedan starten och det är en skön känsla att träffa en 40 åring, som kommer fram och skakar tass med orden: - Min pappa läste fiskejournalen för mig varje kväll! Jag får glädje av detta och inser samtidigt att man börjar bli lastgammal eller som min husläkare sa: - Vi har båda passerat bäst-före-datum......Jag har en ny husläkare nu ;-)

Tranquillity, en tidig morgon vid Sutarsjön.

Vi hittade Kölbydammen och den skulle visa sig ha stor Sutare och resultaten lät inte vänta på sig och det blev en dominans, som tyvärr på sikt ställde till med avundsjuka, ryktesspridning och gud vet allt man fick över sig.

Vi fiskade med swingtipper, glidande riggar och diverse beten, ibland var det en foliebit på linan och det mesta funkade på den tiden. Jag sökte litteratur, men det var svårt att få fram något överhuvudtaget på den tiden och vi utvecklade vårt fiske efter bäste förmåga.

Len Head med en fin morgonfångst av Sutare.

Jag läste först en artikel från Len Head och sedan kom hans bok ut och den hamnade i mina ägor och den var guld värd och man lärde sig ett och annat tips, som självklart var brukbart, han hade jo hållit på minst 15 år innan vi andra ens hade börjat upptäcka Sutaren som sportfisk.

Releaseparty efter en hektisk morgon.

Det var en härlig tid, fast stressigt, vi letade vatten och det är jo alltid spännande och visst hittade vi fina vatten med lite av varje som gav oss poäng i dåtidens tävlingar och framgångerna kom, men tyvärr också mycket skitprat och ifrågesättande av våra fiskar, en medlem blev t o m hotat att man skulle skjuta skallen av honom! Ett telefonsamtal till den hotade och problemet var löst annars så... grabben fattade min knackiga svenska och lugnet lade sig!

Allan Wilson, Blackpool med en rekordsutare.

Jag fick se denna bild av Allan Wilson och jag vill minnas att denna rekordsutare vägde över 12 lb och man undrade hur stor sutare vi hade i våra vatten och bilden fanns i mitt huvud, tänk om... vi skulle få en rekordsutare och senare även en rekordsarv, båda fiskar ställdes det frågor om och en massa skit uppstod.

Jag ska här och nu återge exakt vad som hände efter fångsten av min Sarv på 1584 gram från Kölbydammen och oavsett vad du hör eller har hört, så ringde Fiskejournalen upp mig och begärde bilder, de fick alla jag hade och Peter Grahn kontrollerade dessa och gjorde en skiss på fisken och dess mått och efter 2-3 veckor fick jag veta att det var inget fel och helt okay, Men istället för att gå ut med detta i Fiskejournalen, så sket man i detta och plågorna fortsatte!

Rekordet blev godkänt och det hänger på min vägg, nästa rekord kom från Svartån och här rörde det sig om tjuvfiske, fångstmannen fångade en enorm Sarv och gick till närmsta hus för att få en verifierad vägning med vittne. Dörren öppnades och frågan ställdes om hjälp och svaret blev:- Ja, jag ska hjälpa dig, när du har betalt fiskekortet!

Här blev det fan inget snack, jo lite... men den Sarven godkändes direkt utan några frågor eller annat, då insåg jag vart vi var på väg och jag har sedan dess endast anmäld få fiskar bland annat mina tre rekord på Gräskarp från Wittskövle, jag behöver inte papperslappar på mina resultat, jag vet att jag är duktig....see ya!