Jag ringde till Aqua Service och pratade med damen i huset och hon gav mig ett nummer som jag skulle ringa och jag pratade med Evert Erlandsson och ställde den berömda frågan om att få komma och fiska och det fick jag och jag fick komma en helg.
Jag kom och fick en liten guidad tur på anläggningen och fick veta att det satt två killar från Stockholm vid sjön och fiskade. Spännande och jag kom ner till sjön och träffade Mikael Bolognesi A K A Bollan och Stefan Trumstedt A K A Trumman. Vi pratade om sjön och Mikael berättade att han från den peg han satt, hade fått en stor fjällkarp och det visade sig vara samma fisk som Lilja hade fångat och igen var det från samma plats. Jag tog ingen större notis av detta, då karp kan vara väldigt lokala och flyttar sig knappt.
Vi fiskade oss genom helgen, herrarna fick ett par mindre karpar och jag fångade fem i samma storlek och vi skildes åt. Jag märkte under denna helg att något inte stämde och väl hemma rullade jag 12 kilo fishmealboilies med gott om krydda och nu skulle det väl bli lite bättre fiske under nästa pass och det blev det verkligen, vilket jag kommer till.
Jag pratade med Evert och fick komma och gå precis som jag ville, bara han visste om när jag var där och jag njöt av den fina naturen som omgärdade sjön. Sjön är ganska grund med en väldig mjuk botten och det finns 13 öar i sjön om man räknar med allt som är större än 2 kvadratmeter.
Evert ville se vad jag fångade och han tog hand om alla karpar jag fick, med orden att dem skulle till andra dammar i systemet och vad skulle jag säga? Fiskade jag ut karpen eller vad hände?
Fisket var inte så enkelt och jag märkte att karparna strök tät intill öarna, det skedde när jag kastade och riggen hängde sig i en av dem yttersta grenarna och jag lyckades skaka loss riggen och den ramlade rakt ner och där fick den ligga.
20 minuter senare stod jag och drillade fisk, just detta sa mig att fiska så nära öarna det bara går, men varför? Jo det förstod jag efter att jag fastnade i bottnen med en rigg och var tvungen att dra loss för hand. Linan höll och något därute gav med sig och jag kunde veva in en längre bit av en från öns träd och här kom svaret.
Hela grenen hade spår och dessa spår var röda av Bloodworms och jag fattade galoppen direkt. Ett annat problem var den mjuka bottnen och jag provade ganska mycket för att lösa detta problem. Min lösning var en lång balanserad rigg som bestod av 80 cm Amnesialina i 25 lb och sen 20 cm Kryston Merlin och betet var en sakta sjunkande Snowman och så max 2 oz bly, det sjönk ändå ner en bra bit och gav mig den bolt effekt jag behövde och nu blev det bättre fart på fisket.
Då jag oftast var vid sjön själv, så kröp stalkern fram inom mig, några feminina heta females fanns inte, men en morgon observerade jag en större fjällkarp och gav den lite floaters och responsen var att den tog en bit och sen simmade den vidare. Jag lade floaters framför den och den tog en bit och simmade vidare och så höll vi på i två dagar!
Det slutade med att jag skulle lyckas, men den är nog den svåraste karpen jag har fångat på ytan. Hur eller hur den tog en bit och simmade rakt emot mig och jag lade ut lite och den tog en bit och jag vågade inte röra mig och sen verkade som att fisken försvann spårlöst! Efter en stund hör jag ett smaskande till höger om mig, ute mot udden och sakta smyger jag mig ditt.
Japp, där i gräskanten står fisken och smaskar i sig floaters som ha drivit in och jag kommer närmre och ligger på knä i en vattensamling och får min lina över en lite Tall som står i kanten och sakta får jag in mitt bete till karpen. Några sekunder går och fisken tar mitt bete, men den står med munnen rakt mot mig och jag vågade inte kroka med risken att jag skulle dra betet ut fiskens mun.
Jag ber till högre makter och karpen att ta betet och vända sidan till och den gör det och jag sätter kroken och tumultet har inget slut, Michellrullen knakade, likaså spöt, men jag håller den så pass hårt att när den försöker rusa, så sker detta i en båge på vattenytan och sen var det håven! Vem som hörde min bön, var det karpen eller han däruppe? Jag har ingen aning, men jag har en super fin fisk i min håv och vi väger den till 10,3 kilo om jag minns rätt.
Tiden går och det börjar bli flera som fiskar i sjön, vem som gav tillstånd vet jag inte, men Jonas fick en massa grejer av folk som kom och det kanske var på den vägen man köpte in sig? Jag hade roligt och fisket var spännande och fisken växte och det tack vara att sjön tömdes för mindre karp och numera var antalet munnar som skulle mättas i det närmsta perfekt och de hade naturlig föda i överflöd.
Jag är i Haga med Fager och Johan och vi sätter oss alla tre på peg 4, en större peg var alla får rum och vi skulle täcka av 5 öar med våra spö och turas om att gå iväg på en stalkingrunda och så blev det. Ända kruxet var att et av Fagers larm lade av helt och hållet och jag sa att han då fick fiska under natten med två spö, men det ville han inte han skulle minsann vakna av spolens ljud.
Vi fiskar oss genom dagen, på ett tidspunkt vevade grabbarna in sina grejer och skulle åka och handla, Ok fine by me och jag satt kvar. En timme senare är dem tillbaka och fisket fortsatte. Efter kvällsmaten kom det plötsligt fram ett paket till mig med orden: -Du fyller jo år i dag! Jo tack jag vet och öppnade paketet och en stor Prinsesstårta kom fram och sen fick vi fart på kaffevattnet och kvällen gick över i natt innan vi somnade.
Fager envisades med att använda ett spö utan larm och sa att han skulle vakna i fall att. Jag vaknar av något och tittar ut vid 5 på morgonen, något ljud är det och jag stiger upp och kollar alla spöna och allt ser normalt ut och lägger mig igen. Ljudet är där igen och jag upp och kollar igen och märker inget. På väg tillbaka till min bivvy vänder jag på huvudet och då ser jag en spole som roterar och ni förstår nog vems rulle det var.
Jag ska göra historien kort, men det var mycket ilska hos Fager som inte vaknade förrän Johan sparkade på honom o s v. Karpen hade gått i sidled bakom tre öar och jag var tvungen att ta upp spöt och försöka att landa den och på något sätt lyckades jag att fria den från grenar och rötter och landa den. Fager tjurade i sin bivvy och ville inte hjälpa till med verken håv eller vägning, men den fick sin frihet oskadd och vi stod kvar med siffran 11,6 kilo. Fager och jag har löst denna episod mellan oss, men han fick sig en tankeställare.
Jag var uppe en sväng med Mangotsson och det skulle visa sig bli en lite svår uppgift att få fisk på mattan, men vi kirrade lite fisk och den första kom med lite hjälp från min sida. Fredrik kastade riggen in på land till mig och jag lade ut beten och riggen perfekt bland godsakerna och sen fick han sin första Haga fisk, en linjär spegel och tro det eller han fick samma fisk igen, på samma plats och samma procedur inom 24 timmar, en fisk som Slynan flera år efter tog på 16,3 kilo.
Jag stalkade som vanligt på flera ställen utan resultat och vinden var emot mig och detta fiskesätt. Jag noterade dock att en hel del floaters hade drivit in mot en större ö och lagt sig där det var läsida och jag såg en fisk ta en bit då och då. Solen kom fram och likaså min kikare och nu såg jag fisken ta en bit och sen gick den ett varv runt ön för att komma tillbaka för att ta en ny matbit från ytan och så höll den på. - Den kan du glömma sa Fredrik! - Vi får se svarade jag och riggade om mitt spö.
Två meter upp på huvudlinan knöt jag fast 30 cm 0,20 lina med en tight stoppknyt som fick en droppe super lim, 2 oz bly fästes och en stor Doggy i baitbandet och sen en skiva av gul öronpropp som skulle synas mot den mörka ön och när karpen var på baksidan av ön lades detta ut och jag kolade i kikaren och visst kunde jag se mitt bete.
Karpen kom runt öns hörna och går rakt upp och tar mitt bete, säkerligen av ren nyfikenhet eller färgen som stack ut och jag kunde köra lite slalom mellan grena och annat bråte i vattnet under drillningen och det slutade med en läderkarp på 11.325 kilo i håven och Fredrik bara skakade på huvudet.
Det blev några pass till med fina fiskar och under mitt sista pass tog jag en spegelkarp på 12,960 kilo och ringde efter Jonas, han var i Växjö och skulle komma inom 30-40 minuter så jag säckade fisken och väntade. Han kom inte och jag ringde igen och han skulle komma, men kom inte och så höll vi på och till slut sa jag att han måste komma nu annars släpper jag fisken, men han skulle att han skulle komma och han skulle se fisken, jag fick inte släppa den. - Du har 30 minuter på dig blev mitt svar.
Jag vill inte ha den på mitt samvete, det var varmt och det är inte bra i en säck oavsett om du har skugga och djupare vatten under fisken och jag väntade ytterligare i 45 minuter och fisken fick sin frihet. Efter denna episod blev det väldigt svårt att få komma till Haga igen, det spreds en massa fula rykten om mig, diverse fiskeklubbar hade plötsligt företräde och en del fiskare fick komma när det passade Jonas och sen fick de inte komma längre och hela tiden var sjön uppbokad.
Jag fiskade en del i Stråken och en gång gick jag ner till Haga och det var folktomt och ringde Jonas för att höra om jag fick komma och jag fick till svar att det redan satt 4 man i sjön och fiskade .... jag fattar, tro inget annat! Jag har haft väldigt roligt under mina år i Haga, jag har njutit i fulla drag, men tyvärr även sett hur man skövlade bort skogen, hur folk fiskade och jag undrar över hur många karpar som har satt livet till i öarnas rötter och smittorisken som hela tiden har funnits med i bilden, folks beteende och ryktesspridning mm. Jag kanske hjälpte till på ett hörn att Haga blev ett storfiskvatten?Men på det hela tagit och med facit i hand, så vet jag att jag skötte mig och det är min lilla stolthet och det var nu en gång en rolig tid. Skitfiske på er!
 |
| Hagasjön peg 4, numera känd som `Brända tomten`. |
Evert ville se vad jag fångade och han tog hand om alla karpar jag fick, med orden att dem skulle till andra dammar i systemet och vad skulle jag säga? Fiskade jag ut karpen eller vad hände?
 |
| 38 på 72 timmars fiske, det var 1990 det! |
Jag kommer till Haga under mitt tredje besök och sätter upp mitt hem på plats 4 och Evert kommer ner och pratar lite och han undrar om jag vill starta ett syndikat i sjön? Mitt svar blev ja, men jag vill nog fiska lite till innan något sådant startas och det var Okay.
Han ville ha 20 personer som betalade 1000 kronor per kalenderår och jag fick stå för reglerna och att kontakta folket som skulle vara med, men först kulle jag fiska och se hur det låg till och jag mäskade under tiden Evert körde iväg.
4 kilo 15 mm hemmarullade boilies spreds mellan 3 mindre öar och emellan dessa och tre riggar lade ut och min väntan kunde börja .... vadå för väntan? Det tog 10 minuter och då kom den första karpen, en liten spegel och sen blev det ett race utan dess like och under resten av helgen hann jag aldrig att få ut alla tre riggar igen och jag fiskade inte under nätterna.
Det slutade med 38 landade karpar på mina 72 timmar jag var där och Evert var strålande glad och hämtade alla fiskarna. Nu var det upp till mig att starta upp ett syndikat och jag funderade mycket över vart alla karpar tog vägen som Evert hämtade hos mig.
Jag kontaktade folk och fick ihop 20 personer som var intresserade och vi samlades vid sjön för en titt och gick genom mina regler och allt var klart för start. Jag ville dock ha ett par fisken till för att vara på rätt sida av staketet och det var Okay.
Under 2-3 pass i sjön märkte jag att beståndet hade minskat kraftigt och jag började lite efterforskning och sen dyker det upp att under 1993 hade Henrikstorp/Ybbarp fått en kraftig tillökning och jag lade ihop två och två. Vi startade upp syndikatet, men det som förvånade mig var att jag såg aldrig några som fiskade där, det var bara jag och Bacon och det hela rann ut i sanden efter säsongens slut.
Jag fick fiska så mycket jag ville och jag kunde ta med 1-2 kompisar som jag litade på och det var okay för min del, fast mest var jag där själv. Ägarens grabb Jonas började fiska karp och jag hjälpte honom mycket med beten, riggar och vad han behövde lära sig och han landade en spegel på dryga 11 kilo och sen var vi igång och träffades varje gång jag var där och vi hade trevligt.
 |
| On a long long rigg. |
20 minuter senare stod jag och drillade fisk, just detta sa mig att fiska så nära öarna det bara går, men varför? Jo det förstod jag efter att jag fastnade i bottnen med en rigg och var tvungen att dra loss för hand. Linan höll och något därute gav med sig och jag kunde veva in en längre bit av en från öns träd och här kom svaret.
Hela grenen hade spår och dessa spår var röda av Bloodworms och jag fattade galoppen direkt. Ett annat problem var den mjuka bottnen och jag provade ganska mycket för att lösa detta problem. Min lösning var en lång balanserad rigg som bestod av 80 cm Amnesialina i 25 lb och sen 20 cm Kryston Merlin och betet var en sakta sjunkande Snowman och så max 2 oz bly, det sjönk ändå ner en bra bit och gav mig den bolt effekt jag behövde och nu blev det bättre fart på fisket.
 |
| `Sally` Jag jagade henne på kroken. |
Det slutade med att jag skulle lyckas, men den är nog den svåraste karpen jag har fångat på ytan. Hur eller hur den tog en bit och simmade rakt emot mig och jag lade ut lite och den tog en bit och jag vågade inte röra mig och sen verkade som att fisken försvann spårlöst! Efter en stund hör jag ett smaskande till höger om mig, ute mot udden och sakta smyger jag mig ditt.
Japp, där i gräskanten står fisken och smaskar i sig floaters som ha drivit in och jag kommer närmre och ligger på knä i en vattensamling och får min lina över en lite Tall som står i kanten och sakta får jag in mitt bete till karpen. Några sekunder går och fisken tar mitt bete, men den står med munnen rakt mot mig och jag vågade inte kroka med risken att jag skulle dra betet ut fiskens mun.
Jag ber till högre makter och karpen att ta betet och vända sidan till och den gör det och jag sätter kroken och tumultet har inget slut, Michellrullen knakade, likaså spöt, men jag håller den så pass hårt att när den försöker rusa, så sker detta i en båge på vattenytan och sen var det håven! Vem som hörde min bön, var det karpen eller han däruppe? Jag har ingen aning, men jag har en super fin fisk i min håv och vi väger den till 10,3 kilo om jag minns rätt.
 |
| Misty morning. |
 |
| Tur att jag är lättväckt! |
Vi fiskar oss genom dagen, på ett tidspunkt vevade grabbarna in sina grejer och skulle åka och handla, Ok fine by me och jag satt kvar. En timme senare är dem tillbaka och fisket fortsatte. Efter kvällsmaten kom det plötsligt fram ett paket till mig med orden: -Du fyller jo år i dag! Jo tack jag vet och öppnade paketet och en stor Prinsesstårta kom fram och sen fick vi fart på kaffevattnet och kvällen gick över i natt innan vi somnade.
Fager envisades med att använda ett spö utan larm och sa att han skulle vakna i fall att. Jag vaknar av något och tittar ut vid 5 på morgonen, något ljud är det och jag stiger upp och kollar alla spöna och allt ser normalt ut och lägger mig igen. Ljudet är där igen och jag upp och kollar igen och märker inget. På väg tillbaka till min bivvy vänder jag på huvudet och då ser jag en spole som roterar och ni förstår nog vems rulle det var.
Jag ska göra historien kort, men det var mycket ilska hos Fager som inte vaknade förrän Johan sparkade på honom o s v. Karpen hade gått i sidled bakom tre öar och jag var tvungen att ta upp spöt och försöka att landa den och på något sätt lyckades jag att fria den från grenar och rötter och landa den. Fager tjurade i sin bivvy och ville inte hjälpa till med verken håv eller vägning, men den fick sin frihet oskadd och vi stod kvar med siffran 11,6 kilo. Fager och jag har löst denna episod mellan oss, men han fick sig en tankeställare.
 |
| Long distance floaters. |
Jag stalkade som vanligt på flera ställen utan resultat och vinden var emot mig och detta fiskesätt. Jag noterade dock att en hel del floaters hade drivit in mot en större ö och lagt sig där det var läsida och jag såg en fisk ta en bit då och då. Solen kom fram och likaså min kikare och nu såg jag fisken ta en bit och sen gick den ett varv runt ön för att komma tillbaka för att ta en ny matbit från ytan och så höll den på. - Den kan du glömma sa Fredrik! - Vi får se svarade jag och riggade om mitt spö.
Två meter upp på huvudlinan knöt jag fast 30 cm 0,20 lina med en tight stoppknyt som fick en droppe super lim, 2 oz bly fästes och en stor Doggy i baitbandet och sen en skiva av gul öronpropp som skulle synas mot den mörka ön och när karpen var på baksidan av ön lades detta ut och jag kolade i kikaren och visst kunde jag se mitt bete.
Karpen kom runt öns hörna och går rakt upp och tar mitt bete, säkerligen av ren nyfikenhet eller färgen som stack ut och jag kunde köra lite slalom mellan grena och annat bråte i vattnet under drillningen och det slutade med en läderkarp på 11.325 kilo i håven och Fredrik bara skakade på huvudet.
Det blev några pass till med fina fiskar och under mitt sista pass tog jag en spegelkarp på 12,960 kilo och ringde efter Jonas, han var i Växjö och skulle komma inom 30-40 minuter så jag säckade fisken och väntade. Han kom inte och jag ringde igen och han skulle komma, men kom inte och så höll vi på och till slut sa jag att han måste komma nu annars släpper jag fisken, men han skulle att han skulle komma och han skulle se fisken, jag fick inte släppa den. - Du har 30 minuter på dig blev mitt svar.
Jag vill inte ha den på mitt samvete, det var varmt och det är inte bra i en säck oavsett om du har skugga och djupare vatten under fisken och jag väntade ytterligare i 45 minuter och fisken fick sin frihet. Efter denna episod blev det väldigt svårt att få komma till Haga igen, det spreds en massa fula rykten om mig, diverse fiskeklubbar hade plötsligt företräde och en del fiskare fick komma när det passade Jonas och sen fick de inte komma längre och hela tiden var sjön uppbokad.
Jag fiskade en del i Stråken och en gång gick jag ner till Haga och det var folktomt och ringde Jonas för att höra om jag fick komma och jag fick till svar att det redan satt 4 man i sjön och fiskade .... jag fattar, tro inget annat! Jag har haft väldigt roligt under mina år i Haga, jag har njutit i fulla drag, men tyvärr även sett hur man skövlade bort skogen, hur folk fiskade och jag undrar över hur många karpar som har satt livet till i öarnas rötter och smittorisken som hela tiden har funnits med i bilden, folks beteende och ryktesspridning mm. Jag kanske hjälpte till på ett hörn att Haga blev ett storfiskvatten?Men på det hela tagit och med facit i hand, så vet jag att jag skötte mig och det är min lilla stolthet och det var nu en gång en rolig tid. Skitfiske på er!
.jpg)
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.