Tack Magnus!

Det är den 16 juli och jag ska fiska över natten, innan fisket har jag rotat runt lite och kollat bottnen och lagt ut lite godsaker. Vädret var varmt med endast lite växlande vind och svetten bara rann när jag satte upp grejerna.

Det hela gick ganska fort och lite beten åkte ut och det var Hela och halva Tiger nuts, samt halva boilies och ca 30-40 hela boilies som spreds runt mina nyss utlagda Heli - riggar. Kaffet kom fram och samtidigt spänningen och förtroendet ... Självklart skulle det bli fisk, även denna sittning!

Här snackar vi hård botten!

Som jag skrev i inledningen, så hade jag märkt en liten konstig sak under mina pass på platsen, nämligen att dem flesta fiskar kom oftast på vänstra spö, vilket jag tyckte var lite besynnerligt.

Jag kollade bottnen lite mer åt vänster och märkte ganska direkt att bottnen var rena bergsväggen! Till vänster på bilden ser du ett nytt bly och till höger hur ett sådant bly ser ut efter endast 5-6 känningar av bottentypen och det sa mig en hel del och vänstra spö flyttades lite och mittersta spö fiskades där det vänstra fiskades tidigare och sen fick man vad resultaten skulle bli.

Bring it on!

Riggarna på sina platser, mäsken utlagd och allt kring fiskvård var på sin plats. Kaffet satt fint i värmen och under mitt spanande eter fisk, bubblor mm, så insåg jag att det stod en Bivvy i Joelskogen på andra sidan av sjön ... kul med andra som fiskar!

Hotell Linnéa.

Mitt lilla kryp-in fylldes snabbt med sina saker, lögnarna på SMHI hade hotat med regn under natten och eventuellt även lite åska som skulle passera Småland under natten. Fix och färdigt och nu var man lite garderad mot vad han däruppe ville släppa ner över mig.

Landningsbanan.

Landningsbanan stod redan klar inför ankommande karpar och då dyker det upp ett bleep! Ja, det var inte från larmen, utan från fickan och min mobil och det var självaste Hr. Furbring, som ställde frågan om det var jag som var här?

Han hade jobbat under natten och hade slängt ut 3 riggar och slaggat en stund, vilket gav hohom en karp under morgonen. Vi messade lite och efter en stund packade han ihop sitt pick och pack och drog hemåt med en önskan om skitfiske till mig ... Ja, vi får väl se, var min tanke och jag tackade!

Peggen i sin helhet.

Själva platsen är inte stor, men den räcker till för en fiskande, lite passerande folk ställer sina frågor, en del är trevliga, men en del är även tråkiga typ finns det verkligen fisk här och ibland känner jag mest för att svara med orden  -Varför tror du att jag sitter här!?

Nåmän, det är inte så farligt, jag överlever och ibland kan dem vara till hjälp, som t ex lite fotohjälp mm, allt är inte bara jobbigt som så många andra som fiskar tycker.

Martin Furbring i Joelskogen.

Här kan man precis skymta Furbrings andra hem, han passade på att fylla upp hela platsen med boilies innan han stack hem. Tanken var att han skulle återkomma och köra en natt och så blev det och resultatet blev en vacker Fulla Scale runt 6 kilosstrecket.

Den första, liten, men naggande god och välkommen!

Knappt hade Martin fått liv i bilen och jag fick liv i ena larmet och det var vänstra! En mindre galning till Fjällkarp visade upp sig om världens kämpa. Den ville ta lina, den var som en hund i lina under spötoppen, men fick som så många andra snällt ge sig och min chans för en blankning var eliminerad än en gång.

Ca 2 timmar senare var det dags igen och nu var det mittenlarmet som skrek i högan sky och ännu en liten Fjällkarp fick syna håvmaskarna, två under bältet och Diesners gamla, men nya håv var invigad, det kändes bra. Fisken hittar du lite längre ner. 

Mörkret sänker sig och med det en spännande natt.

Det blir lugnt ett tag, fast ett par Braxnar skulle det bli, dem kan fan i mig inte låta bli ens stora Tigers. Kvällen kommer och även en del mörka moln, men jag var förberedd på vad som komma skall.

Flat spot! Något rullade under ytan.

Regnet började vid 23 - tiden och det skulle öka framåt midnatt, jag satt redan med gummi över hela kroppen och myste med goa mackor och kaffet i högsta hugg.
Jag visste att något var på gång, jag hade sett två rullningar under ytan över min mäsk och det var bara en tidsfråga innan det skulle hända.

Vad går dem på?

Klockan går och närmar sig 2 på natten och inget händer, en total tystnad förutom regnets smattrande mot mitt lilla Shelter och jag bestämmer mig för att lägga ut 2 skopor med halva boilies och 2 med Tigers. Tanken var att förhoppningsvis kunde trigga igång dem eller åtminstone göra något av situationen.

02.55 får jag nog det snabbaste take jag någonsin har fått, att dem kan sticka så snabbt! När jag tar spöt, går spolen fortfarande och det bara fortsätta att ta lina. Efter en stund får jag lite styr på vilddjuret och nu ska det faras fram och tillbaka, ut och in och sen lite höger och vänster.

Jag tar det piano och efter en bra stunds ge och ta, så går den över håvens kant och en fin, vacker och oskadd Fjällkarp kan läggas på mattan. Jag fattar inte denna styrka dem besitter, vad går dem på är det mina beten eller dem så kallade ryssfemmor?

Dem kommer i alla storlekar.

Här ovan passets andra fisk, som tyvärr hade en skada på stjärtfenan, men Doc Rasmussen gav den lite treatment och den kommer att klara sig och fightas en annan dag. Efter den hårda fighten med vilddjuret fick man ta igen sig lite, men inte länge.

Det var dags för ett nytt bete, mera mäsk skulle ut och det var lika bra att fylla på inför morgonens eventuell gäster skulle komma på besök. Det gick av bara farten och jag smög in i mitt lilla kryp-in och slafsade lite bland mat och kaffe.

Dålig bild, men sittningens största!

En stund går med att torka och rengöra min kamera, den fick sig en ganska bra bevattning under bildtagningen av förra fisken och ville inte riktigt som jag, det har dock löst sig numera. Jag sitter och knyter lite riggar i det röda ljuset från pannlampan och får då ett drop - back på vänstra spö! I samma sekund jag resar mig, dras min Hangers upp till larmet och spolen börjar gå.

Jag känner att det är en bättre fisk, inga vilda rusningar, utan mera lugnt och tyngre sugningar i spöt, det är först inne vid land den börjar att visa upp sina talanger och hela tiden vill den åt höger mot näckrosorna under Eken.

Efter flera försök ger den upp och jag kan skaka ner den i håven, en lite mindre håv än jag är van vid, men det hela går bra. På väg till mattan känner jag att det rör sig om en större fisk och jag väger in den så nära 9 pannor, man kan komma. Jag får be om ursäkt för bildens kvalité, min mobil är inte den bästa för foton i mörke.

Tack Diesner, nu är den invigd!

Jag fiskar vidare till nio på morgonen, inget mera händer och jag är nöjd med fisket. resten av mina beten sprids ut över platsen och det är bara för mig att återkomma när tid finns.

Jag ska passa på att tacka Magnus Diesner för håven och testkrokarna, du vet redan hur dem funkar och det blir mer skrivande om dem här senare. Alla andra önskar jag allt gott och en stor portion skitfiske, vi ses snart här igen!