Ett år i Rismåla göl.

Detta är en liten sammanfattning eller tillbakablick av mitt fiske i Rismåla göl under 2012. Exakt hur många karpar jag fångade under detta år, är lite diffust, men jag tror att det är 135 stycken och de har fångats med fyra beten: Mistral Baits, Doggy hundfoder, bröd och diverse Fakebaits.

Jag lade ner det mesta av min tid i detta vatten, för att få en av de stora, som vi vet finns där, sen var målet en av de stora Koikarparna och jag ville bli den första, som landade en av gölens gräskarpar - Jag tror att Satan bor i det lilla samhället, för inget av dessa mål kunde infrias och det kanske kommer i framtiden under lite mera sporadiska pass?

Jag såg dock Koikarparna många gånger, likaså Gräskarparna och även de två stora speglar som går ihop, men från att se dessa fiskar, till att få dem på mattan, det är en lång väg, kan jag lova.

Jag fick dock ett nytt sjörekord och en större fjällkarp, än tidigare och så många fina upplevelser och lärdomar från detta lilla vatten, att jag är mer än nöjd. Jag hade dåliga pass, självklart, allt går inte på räls jämt och jag hade bra pass med 12 takes på 20 timmars fiske, var Stefan Jarl nog undrade, vad i helvete är det som händer!

Årets första pass skedde i Bloms vik den 6 januari och jag tappar fisken och därefter lägger isen sig för gott och den varar ända tills den 18 mars, var jag får möjligheten att kunna fiska på Badplatsen.

Jag har inga stora förväntningar, med tanke på att gölen är till 50 % täckt av is. Men på förmiddagen kommer det jag har hoppades på, inte bara en karp, utan även svaret på min fråga, om de var kvar här och denna fina läderkarp gav mig svaret.

Sen följde det 2 veckor med fisk från Badplatsen och jag märkte snabbt hur de försvann i takt, med att det blev varmare och Pär ville prova fiske med Doggy på ytan tidigt.

Då detta fiske ligger mig varmt och hjärtat, så var jag inte sen att haka på honom och redan första passet efter mycket letande, hittade jag två fiskar utanför inloppet i gölen.

Det var is i kanten och jag såg hur karparna tog mina doggys på öppet vatten först och sedan kom närmre och försökte att ta dem doggy, som låg på den tunna isskorpan. En otrolig rolig vacker och spännande syn, att se munnarna suga mot underkanten av isen och betet låg kvar.

Det skapade lite frustration hos fiskarna och det blev en ganska enkel match att landa dem båda med ett bete mot iskanten, som de kunde suga ner.

Stärkt av denna upplevelse fortsatte jag med ytfisket och helgen efter och efter mycket om och men, lyckades jag få ut två karpar ur sin buske i Stenviken.

Jens Hermansson, som fiskade Regnbåge förevigade det hela på video och han hjälpte mig även med lite fina bilder och jag tackar Jens, än en gång för hjälpen.

Ett par dagar senare var det dags igen och denna gång var det mellan Badplatsen och Grillplatsen, var en karp visade sig i vasskanten och jag är aldrig sen med att presentera ett bete och i detta fallet, var det en stor doggy.

Fighten var hemsk, en av de värsta på kort lina jag har varit med om och till slut handlade det bara om att få den i håven, så fort som möjligt på grund av krokfästets placering och det gick vägen.

Jag var själv, men det kom en kvinna med sin hund och jag bad henne om hjälp med fotograferingen - Oh du har en Nikon, den kan jag med och jag blev lättad i sinnet, men inte länge.

Hon plåtade som en galen och inga av de 30 bilder, hon hade tagit var bra och jag fick förklarar ett och annat för henne och denna bild blev till slut bra.

Våren gick över i försommaren och det är bästa tiden för smygfisket och det blev en förfärlig massa fisk och med tiden lär de sig ett och annat och det gäller att ligga steget före dem. De kom inte ens nära land, utan väntade tålmodigt på att mina beten skulle driva ut till dem med vindens hjälp.

Jag insåg snabbt vad som gällde och med camouflagekläder, gick det betydligt bättre och minimala rörelser, samt nya Agitatorspöet från Wychwood, så var de i princip chanslösa, man satt bara där och visste att de bara var en tidsfråga, innan nästa fisk gjorde bort sig.

Här en lite strulig karp, som helt klart var Mr Wise Guy i P - viken denna dag, han plockade doggy här och där och undkom mitt krokbete hela tiden och Slättengren och Källström hade A great time of fun, jag var måttligt road av denna fisk.

Efter ett tag var det var jävligt nära att fisken tog mitt bete och jag fick a nervous breakdown, så fick jag nog! Här hade man krupit i den nya kollektionen från Mistral och ville ha en bra bild med en fisk och så ska fisken jävlas med mig, No way my dear!

- Vad gör du nu sa Janne, när jag slet av min krok från linan? - Vi har inte gått hem än och nu ska du få se hur man lura denna jävel! Janne och Pär garvade, men den som garvar sist, garvar bäst.

En lite controller, 2 meter fluorocarbontafs, 8:ans krok och sen en korkbit i samma storlek, som mina små doggybitar och betet dippade i Mistrals I 40 dipp i 5 minuter.

Under tiden korken sög i sig av dippen, lade jag ut lite mer små doggy och kollade hur fisken rörde sig på platsen. Min plan var klar och jag sa till grabbarna att vara med, det kommer att gå undan nu och kaxig som jag är, så sa jag till Janne att du vet hur bra jag är! - Vi får väl se blev svaret kaxigt tillbaka.

Jag lade ut och vevade in betet i fiskens bana och den kom en gång, två gånger och sen sa jag till Janne och Pär att nu kommer han och så var det, vattenytan exploderade, Pär blev som en fågelholk i fejan och Janne skrek - Det var som f-n och jag svarade nej, det var bra! Vem av dessa skrattande herrar, son tog bilden kommer jag inte ihåg, men jag garvade sist och tackar för hjälpen!

Sommaren gick bra med många fina karpar, semestern tillbringade jag hemma för att renovera huset, 19 nya fönster, snickariarbete och målning utom - och inomhus, jo, jag tackar, men jag har igen det under många år.

Fram mot augusti hände det något i gölen, dels var det kräftfiske, som kanske störde karparna, men fisket blev ett stort bakslag för många, det blev fisk, men inte de resultat, som man var van vid eller önskade sig.

Själv råkade jag ut för ett par blankningar i Bloms vik, bland annat under ett pass med Jens från Ö-vik som var nere och hälsade på, ända runnet kom, när jag tog sista spöet för att packa ihop, fisken satt där och jag överlämnade spöet till Jens för att han skulle få drilla en karp, men i samma sekund Jens fick spöet, så klev karpen av och tackade för sig.

Jens kommer tillbaka och då hoppas jag att vi får samma rally, som Jarlen från Motala och jag upplevde på samma plats 2 veckor senare, ett sjukt roligt fiske, var Stefan fick se allt från karpfiskets grunder till 11 karpar på mattan och nu står han på väntelistan för medlemskap till Rismåla göl.

Höstfisket började bra på Badplatsen och jag hittade ganska snabbt fisken och upplevde hur det kom in mer och mer fisk, allt eftersom vattentemperaturen sjönk. Slynan och jag hade ett väldigt bra dagspass med 6 takes och 5 landade i strålande solsken som sedan övergick i regn.

Allt var perfekt och jag trodde att fisken skulle stanna i området över hösten och vintern, men icke, flera fiskade på Badplatsen med klent resultat och något sa mig att platsen var lite burnt i kanten och jag flyttade in i Bloms vik och etablerade mina beten.

Jag provade Badplatsen ganska länge för att se eller luska ut vad som var på gång. Denna karp togs, när Slynan och jag fiskade och alla andra år, var solen en avgörande faktor på denna plats, men det hade ändrats och likaså fisket under dagtid.

Det var bara att prova längre sittningar och jag spenderade två långa helger här och fiskade upp till 4 nätter, men mina resultat var mediokra med mina mått och följden av detta, blev flytten in i Bloms vik, något jag aldrig har ångrat.

Under andra långhelgen hade jag en natt kvar och sa till Slynan att det verkar inte vara lönt, men han sa att f-n, du kan väl lika gärna vara kvar sista natten, när du ändå är här. Jag var tveksam till detta, men under eftermiddagen, var man stod i valet och kvalet om att packa samman eller ge det en natt till, så lyssnade jag på Slynans råd och stannade.

Det gav två karpar under mörkefiske och en av dem var denna, som blev det nya sjörekordet med vikten 8,180 kilo och den gav mig lite kredit för alla timmarna, som jag hade lagt ner, allt sand som jag fick i bilen, hem och på grejerna, men det var det värd. Tack Bengt!

Höst och vinterfisket i Bloms vik började lite segt, men jag såg karp ganska ofta och bara det håller en kvar i tron och tron kan flytta berg. Fisket började komma igång och det var allt från en fisk till tre fiskar per pass och jag visste att mitt platsval och betesval, var helt rätt.

Jag bryr mig inte om vikter, för mig är det utseendet, fighten som gäller, men jag hade gärna vägt "Bulan" här, jag tror att hon var något större än mitt tidigare sjörekord, men skitsamma, hon värmde min själ denna gråmulna höstdag.

Jag experimenterade duktigt med Mistrals boilies, olika färger, dofter och framför allt olika storlekar och det gick bra, flera föll för White Choclate i både 15 mm och 10 mm och senare skulle samma bete i pop - ups med en röd fake maggot, visa sig förödande för ett flertal karpar också.

Med de stora framgångerna med White Choclate boilies, så ville jag innan isen kom, se med egna ögon hur effektiva Choclate Orange boilies var, en del hade jag läst med till och även hört från UK, men man litar mer på vad man ser med egna ögon.

Så jag började introducera dessa orange läckerheter i 15 mm och ett fåtal hamnade spridd bland de vita, mest för att till en början skapa nyfikenhet och sen allt mer för att övergå till krokbeten.

Som vanligt höll jag på att säga, så fungerade detta suveränt och jag kan inte sätta finger på vilken av dessa, vita eller orange boilies som är bäst, den ena dofter ren choklad och den andra har en citrusbakgrund inbakad i chockladoften, det dofter rena julafton och det står Mistral på påsen - Det räcker för mig och uppenbarligen även för karparna!

En ny pop - up rigg kom fram under väntetiden mellan nappen och den visade sig vara grym på att nypa karparna mitt i underkäken, något som denna Fully Scale brutalt fick uppleva som första fisk på riggen.

Liten krok, 15 mm pop - up och ganska mycket styva saker, gör det svårt för karparna att bemästra och komma undan denna rigg, som jag ska arbeta vidare på under den kommande våren.

Här en av årets sista karpar från Bloms vik, en vacker fjällkarp med sin maghonybruna vinterdräkt gjorde denna sittning till ett minne att minnas. Den föll också för en liten ändring i mina beten, en 10 mm White Choclate boilies och en 6 mm flouro röd Bag èm boilies satt tätt tillsammans på min KD - rigg denna eftermiddag.

Det skulle visa sig vara en väldig bra kombination och det skulle bli ytterligare två karpar till, innan isen så förnedrande satte stopp för mina framgånger, vilket skedde den 18 november.

Så har jag allt rätt, så blev det 135 karpar från Rismåla göl mellan 18 mars och 18 november, 8 månaders fiske, nästan 17 karpar i månaden fördelad på helgfiske, det duger gott.

Man har faktiskt ett liv utanför karpfisket också, som ska skötas, så snittar man 4 karpar per helg, så är resultatet inte dåligt. Vad är då grunden till detta resultat? Tillgång till ett bra vatten, tillgång till bra beten, watercraft och inte minst en förstående fru, som förstår vilket gift jag har i blodet.

Tack till alla inblandade, ni vet vem ni är och vart ni står hos mig, men det största tack går än en gång till Karin! Man ska aldrig ta något för givet, men jag hoppas att ha allt detta kvar, nu var vi snart kliver in i 2013, jag önskar det och kan bara hoppas att allt finns med orörd och med dessa ord slutar jag för denna gång.