Ett minne blott eller ....

Kylan hänger kvar, likaså verken i min rygg, men min rygg blir bättre för varje dag och det känns betydligt bättre nu, än för två dagar sen.

Kylan kan man inte göra mycket åt och jag hoppas den kan skapa lite is, så man snart har en chans att komma ut. Som tidsfördriv har jag ordnat alla mina isfiskeprylar och igår bytte jag nedersta ringarna på tre gamla North Western Dyneemas.

Dessa kast kanoner från mitten av 90 - talet, hade en lite galen ringning med en 30 mm, som bottenring och nu sitter det nya 40 mm i Gunsmoke SIC, som sig bör.

Under tiden jag satt och lindade, ramlade jag i tankarna 5 - 6 år tillbaka i tiden och hamnade i Skabro dammen, var fisket hade börjat att ge utdelning och det var rena rama drömmen därute ...

... man kunde fiska i tre dagar eller en vecka, utan att möta annat än en fågelskådare som passerade på morgonen med ett tyst godmorgon eller hur har det gått i natt?

Då var det grönt och fint och fiskarna växte så det knakade i fogarna, det ända som kunde störa mig, var den närliggande vägens trafik, men det försvann genom att man blev van vid detta.

Skabro dammen är nog det ända stället, jag har doppat mina krokar och fångat felfria fiskar med superkondition, vad man än fick upp, så var det perfekta i formen, men de var folkskygga och man lärde sig ganska snabbt, hur man skulle komma runt detta.

Man fick böka och stöka i början och sen sitta tyst i Sheltret och vänta, det gick inte att gå runt som vanligt, då hade Koikarparna redan talat om för alla, att man var där och fisket blev sämre.

Det var antingen fiske på långt håll eller fiske med kantspö, som gav den bästa utdelningen och så nattfisket förstås var, man låg tyst och sov, då vågade de sig fram.

Fina Sutare, med toppfiskar på 4,110 och 3,870 kilo, som jag tyvärr inte har bilder på, då jag fick ett datahaveri och över 580 bilder försvann, när den duktige datateknikern skulle rädda burken min.

Koikarp på fakedoggy gick bra, men då satt man gömd i en buske med mygg och knott överallt och under soliga dagar, så var det huggormar lite här och där, så pass många att, jag lite ironiskt kallade dammen för Snake pit.

Jag hittade en del djupare hål i bottnen längs den gamla dammvallen, här samlades en massa föda och här mäskade jag med ris och vete och ställde ofta ut ett av mina gamla Shimano Diaflash Bug i 2 lb modellen.

Rullen var en Centre pin och jag gillade lätet från rullen knarr som i symfoni med larmets ton talade om för mig 30 meter bort, att någon hade gjord bort sig, det var fin musik att vakna upp till, vill jag lova.

Koikarpar som sattes ut i 10 cm storlek kom upp i dessa kaliber på knappt 7 år och vi hade 22 stycken i olika färger och nyanser i dammen.

Inga lättfångade fiskar, oftast stod de undangömda, men sena kvällar, natten eller tidig morgon kunde man ha turen på sin sida och visst är de vackra.

Karparna var inte så lätta i början, men jag hittade en del hot spots och sen gick det lite bättre. Jag märkte att större mäskningar inte fungerade, fisken skyggar för detta, men partikelbeten som mäsk, det gillade de och framför allt Tigers och hampa med enstaka små 10 mm Source inblandade i mäsken.

Det var ofta hårda strider mellan mig och fiskarna, jag tror bara att Rismålas karpar har samma temperament och det är kul med hårda fighter i mindre vatten och man har ingen aning om man lyckas landa fisken eller inte, men jag klarade mig mig bra därute.

Min största karp från dammen blev denna läder på nästan 9 kilo, den föll för 2 x 15 mm Richworth Tuttis som var soakade i en vecka i tillsvarande dipp.

Jag hade kvällen innan jag kom bombat, en fläck med partikelbeten i närheten av ett stort område med gräs, vass och lite nate.

Fisken höll sig inne i växtligheten och ville inte komma ut och enda sättet, var att göra en stor solid bag full av halibutpellets, 5 ml Tutti dip och skicka in det i bland grönskan.

Fisken skrämdes inte så värst mycket och detta funkade och efter en timme, kunde jag ringa Slynan som kom och tog bilden.

Men innan jag hade fått loss fisken och bogserat fisk och alla grönsakerna över dammen och sen fått allt i håven, det tog sin lilla tid det!

Stekheta dagar gick det bra med zig - rig fiske och jag lyckades med att ta denna fjällkarp, en sådan dag, den tog min lilla av fimpade boilies 10 minuter, innan Karin skulle hämta mig, så den placerades i säcken, tills hon kom och sen var den förevigat med kameran.

Min dotter Sara var med mig ganska ofta och hon hade sitt eget spö och tycket det var roligt att kasta ut pellets, vete och lite boilies för hand, hon fick göra allt själv, men att ta bort kroken från hennes fiskar, det fick pappsen göra.

Till min stora förvåning en varm förmiddag, så fick hon en fin braxen på nästan 3 kilo. Jag fattade inte vart den kom ifrån, med tanken på att jag hade fiskat i dammen under 3 - 4 års tid och aldrig sett eller fångat en Braxen.

Hon var lyckligt som få och vi hade många roliga timmar tillsammans på dammvallen, numera är det simmning som gäller och hon lyckas lite bättre med det än med fisket, men vi kanske återkommer en dag i framtiden?

Hon hann även fånga en av de röda fiskarna, som hon tyckte var så söta! Larmet gick på morgonen och hon sov, jag for ut som vanligt och förstod snabbt, att jag var tvungen att väcka henne.

Med lite hjälp drillade hon fisken och hon blev så glad att tårarna nästan kom fram, när denna Koikarp på 4,8 kilo visade sig bland gräset i håven.

Hon vågade inte hålla den och det var jag, som fick plocka bort 2 stycken 15 mm Tutti - Frutti boilies ur fiskens mun, inte dåligt av en 9 årig tjej, som nu i helgen, är på sitt första SM i simmning i Göteborg.

Som många vet, så förstördes allt detta av en kommunalarbetare, som skulle reparera dammluckorna, han öppnade för fullt på morgonen och kom sen på eftermiddagen och utförde sin reparation och tog ingen notis till att hela dammen var tömt från vatten. Nä, det var jo fredag och man ville bara hem så fort arbetet var klart. Hoppas hans kärring hade huvudverk den kvällen och 2 månader fram :-)

Damman stod tom i minst 2 veckor och man hittade döda fiskar lite här och där, i ån nerströms dammen hittade man också fiskar, som var döda. Detta var andra gången att vattnet rann ur dammen och första gången klarade det sig genom att fisken höll sig kvar.

Nu rasade halva dammvallen och allt vatten försvann, det fanns inget vatten överhuvudtaget och jag insåg vilken katastrof, som hade drabbat alla oss, som en gång i tiden skapade detta lilla paradis - Jag var fullständigt knäckt över detta och ville inte sätta min fot där mer.

Men nu är inte allt svart, det finns karp kvar och hur i hela friden de har klarat sig, det vet jag verkligen inte, men faktum kvarstår och det finns karp kvar!

Både koi och vanlig karp och vi har börjat att renovera vad kommunens jävla nolla förstörde och de har lovat att ringa, om de ska renovera något i framtiden och även att vi skulle få ett bidrag till fisk, frågan är bara när vi får bidraget?

Vad som tar tid att få bra igen är dammvallen, här hade man sin bivvy, man hade spöna nere vid vattenkanten, man satt i grönskan, bland myggor, knotten, alla fästingarna och huggormarna som smög förbi en när man drack kaffe eller solade sig på avkrokningsmattan.

Allt detta är omvandlat till ett månlandskap och vallen är värst! Den ser ut som en tvåfilig motorväg utan asfalt, man sitter 3 meter över vattenytan och de som fiskar nu, har podden stående nästa lodrätt ner mot vattnet, grönskan är borta, men myggan, knotten, fästingarna och värmen är kvar.

Det är bara jag och huggormarna, som har flyttat över på andra sidan av dammen, hur huggormarna resonerar vet jag inte, men jag dra ner kepsen lite extra för att slippa se vallen och jag får fortfarande mina karpar och jag jobbar hårt för att dammen i sitt ursprung igen.

Ett steg i detta jobb, är att jag har lagt in en ansökan, om att tre personer ska bli fiskeri tillsynsmän vid dammen och då slipper vi allt skräp som folk släpar ditt och även The tuff guys som kör på vallen med sina fyrhjullingar, skit jag kan vara utan.

Vi ska tillbaka till vad dammen var innan katastrofen blev ett faktum och vi skall lyckas! Kanske Sara vill följa med mig då? Jag tror det om hon inte tävlingssimmar den helgen.