En gammal krigare på fall.

Det blev inget fiske igår kväll, hunden var dålig i magen och minst 15 spyor, fick jag ta hand om under kvällen. Han är något viktigare än en karp för mig och han blev bra till slut, efter flera timmars sömn, men en pärs var det, vill jag lova.

Det kom lite regn under kvällen och det är inte det bästa för ytfisket som ni kanske vet, så allt var laddat och klart för morgonens fiske och jag lade mig tidigt och var inne i Vesan redan vid 04,15

Det tog en stund, innan jag såg en mun under buskarna och en halv miljon Breams hade kalas på alla små doggy, som låg på öppet vatten, men en karp fanns där och den skulle bli min.

Denna fisk var inte rolig att dras med, den hade varit med förut och den undvek allt jag hittade på, men det gör bara mig mer envis och tankarna börjar surrar i huvudet.

Jag började med en vanlig fakedoggy, men det ignorerade den fullständigt, sen satte jag ditt ett mjukt zigbait i neongul färg, för att kanske färgen skulle vara intressant och den var framme en gång och ville ta det, men den såg min lina.

Jag provade med ett litet avstånd mellan betena och tät ihop, men den cirkulerade bara runt bete och kollade troligen, efter ett misstag från min sida och jag förstod snabbt, att det gällde min lina och jag ska visa er vad jag menar.

Jag har fått flera mejl om hur jag döljer min lina. Antingen med linan över en gren, ett vasstrå eller annat, finns det inget annat, så kan metspöet jag skrev om, vara en bra lösning, men har man inget, så får man använda växtligheten i vattnet och det kommer jag till.

Karpen på platsen tog mina små doggys på ett effektivt sätt, den visade sig knappt på ytan, utan stod stilla och sög ner betena försiktigt och det där lilla fula tricket, det kan jag och det gäller då att ha ett bete, som flyter lågt på ytan och det ser du här på bilden.

Att fiska så här efter skygga karpar på ytan är fel! Ett större fel kan knappast begås, om fisken är lurig av sig och framför allt, om den är ensam. Karpen spanar alltid in området med föda på ytan först, innan den börjar äta, glöm inte det!

Karpen ser  din lina som en rak linje på vattenytan och associerar detta med fara, det gäller alltså att få bort så mycket av den raka linjen som möjligt och det kan du göra med en vattenfast tuschpenna.

Men en gammal krigare, som har varit på mattan ett antal gånger, märker ibland även detta och att fiska med betet liggandes som på bilden ovan, det fungerar inte!

Här är det lite bättre och det fungerar ibland för en ensam fisk, men är dem flera brukar det fungera. En ensam fisk är mera på alerten och den undersöker hela rundan, innan den går den igen och tar några beten och ser eller märker den din lina, som bara ligger över ett friliggande näckrosblad, så är det oftast kört för dig som stalker.

Här är det betydligt bättre och en ensam fisk, har koll på ditt bete och placeringen och linan mellan två näckrosblad uppfattas inte lika mycket, genom att den tror, att det är en stjälke eller annat bland växterna.

En blompinne hade löst detta fint, men jag ville inte störa eller skrämma fisken, som ibland kom mig väldigt nära, nästan som den visste att jag var där och var jag satt!

Den kom till slut fram till mitt bete och stod under näckrosbladet och puffade ner doggybitarna, som låg ovan på bladet och jag lovar och svär, att mitt gamla hjärta slog an takten, så spännande att se och samtidigt vet man att man får ett take som inte får brännas!

Den tog alla doggy först och sen vände den och tog den sista och det var mitt krokbete. Jag vägde aldrig fisken, men jag ser nu i efterhand, att den var inte så värst mycket mindre, än den som togs vid 8 - tiden i Joelskogen på boilies och som vägde 8,8 kilo.

Skitsamma! Jag hade lurat den, jag hade lyckats och det är det viktigaste för mig, storleken spelar ingen större roll i mitt fiske, det är naturen, glädjen, upplevelsen och att bevisa för mig själv, att jag kan läsa vattnet, få fram fisken var jag vill ha den och få den att ta mitt bete - Allt annat sitter i ryggraden min!

Den stänkte mig en hälsning med stjärten och sen drog den vidare ut i friheten och jag tog mig en runda runt sjön i jakt på flera karpar, men väderomslaget från varmt och soligt, till plötsligt att stå huttrande i Joelskogen och prata med Jonsson, det fick dem nog att lägga av, men kanske i kväll? Vi får se vad som händer, jag har bara 400 meter dit!

Jag har under dem senaste 3 - 4 åren märkt att karparna ofta går upp mot en näckrosblomma och slår till dessa eller häva upp sig, så blomma dränks och jag har funderat lite över detta beteende. Det måste vara alla insekter och bugs, som har dessa som antingen sitt hem eller som landningsplats.

Man ser karpen slå till blomman eller trycka ner den med kroppen och 5 sekunder efter är karpen framme och undersöker eller äter något på ytan i omedelbar närhet av Näckrosblomman, det måste vara den levande födan, som finns i blomma i form av insekter mm.

Jag har tittat efter vad som kan finnas i en näckrosblomma och det är ganska mycket insekter och småkryp och det är dem karpen är ute efter. I morgon tänker jag recensera rostfria banksticks från JRC, bra pris och väldig fint gjorda och dem håller livet ut, så titta in i morgon, jag kanske har kvällens karp med också?